BAKGRUND
Definition
Lokal bensjukdom som karakteriseras av störd benomsättning (remodellering).1,2Epidemiologi
- Vanligare hos män än kvinnor.1
- Tillståndet är ovanligt före 25 års ålder och utvecklas oftast inte förrän i 50-årsåldern.1,2
- I Storbritannien är prevalensen 4 % hos individer över 40 år. Tillståndet är betydligt ovanligare i Sverige.1
- Cirka 1 % av patienter med Paget-sjukdom utvecklar osteosarkom.1 Sarkomformationen ses inom ett fokus av Paget-lesionen.2
- Sekundär höftleds- eller knäledsartros är vanlig.2
Patofysiologi
Det ses en störd funktion av osteoklaster.2Patoanatomi
Osteodensitet: Man kan se en minskad och/eller ökad osteodensitet beroende på sjukdomsfasen.2 Denna kan vara aktiv eller inaktiv.2 Vid aktiv fas kan skelettets förändringar vanligen delas in i tre faser:1,2- Lytisk fas (varm fas): Tidig, lytisk fas med ökad metabolism (varm fas). Denna fas uppkommer p.g.a. intensiv osteoklastisk benresorption.1,2 Leder till en oorganiserad kompensatorisk benformation. Detta oorganiserade ben kan finnas lokaliserat på olika ställen i skelettet och är större i omfång, mindre kompakt och mer vaskulariserat än ett normalt ben. Som en följd av detta har dessa regioner hög frakturrisk och hög risk för felställningar.1
- Intermediär fas: Fas med blandbild.1,2
- Sklerotisk fas (kall fas): Fas med tätbenformation och lägre benomsättning (kall fas). Uppkommer p.g.a. osteoblastisk benformation.1,2
- Tillståndet kan vara monoostotisk (drabbar bara ett ben eller del av ett ben) eller polyostotisk (drabbar flera ben eller delar av flera ben).1,2
- Vanligast lokaliserat i bäcken, femur, rygg, skalle och tibia. Tillståndet är ovanligt i fötter och händer.1
- Paget-drabbat område är vanligen väl vaskulariserat och frakturer genom det drabbade området kan leda till stora blodförluster.1
KLINISKA MANIFESTATIONER
Symtom
Allmänt: De flesta patienter (upp till 70 %) är symtomfria.1Extremitetssymtom: Patienten kan uppleva smärta, sekundär artros, felställningar, ökad lokal hudtemperatur, fraktur och kompression av nerver.1
CNS-symtom:
- Kranialnerver kan ibland drabbas och då kan dövhet förekomma.1
- Mindre vanligt förekommande är deformitet av occipitalbenet och atlaskotan där skallbasen trycks upp, ett tillstånd som kan leda till hydrocefalus och/eller paraplegi.1
Osteosarkom: Patienten upplever plötslig smärta och svullnad.2
Tecken
Tecken till artros (vanligen höft och knä), fraktur eller neurologiska bortfall.2UTREDNING OCH DIAGNOS
Diagnos
Ofta diagnostiseras Paget-sjukdom av en slump, inte sällan efter att man funnit typiska förändringar på röntgen (vid undersökning som utförts av annan anledning) eller när man utreder stegrade S-ALP värden.1 Slätröntgen ger diagnos.1Prover
Förhöjt S-ALP.1,2Slätröntgen
Fynd:- Typiska förändringar med en blandning av omväxlande lytiska förändringar och tätt grov benstruktur (grova trabekler och remodellerad corticalis).1,2
- Ofta förekommer också ökad kurvatur av femur och tibia.1
- Vid utvecklat osteosarkom expanderar det drabbade området ytterligare i omfång.1 Man ser destruktion av corticalis och en mjukdelssvullnad.2
Skintigrafi
Fynd: Kan visa ökat upptag.1Patologisk-anatomisk Diagnos (PAD)
Benbiopsi:- Indikation: Vid misstanke på malignitet.1
- Fynd: Oregelbundna breda trabekler, cementlinjer, osteoklastisk aktivitet och fibrös vaskulär vävnad mellan trabekler.2
HANDLÄGGNING
Behandlingsöversikt
De flesta patienter behöver ingen behandling.1Icke-operativ Behandling
Farmakologisk behandling
Indikation: Uttalade symtom med smärta och deformitet.1,2Läkemedel: Bisfosfonater för att bromsa benomsättningen.1,2 Effekten av behandlingen kan följas med S-ALP.1
Operativ Behandling
Artroplastik
Indikation: Operationskrävande höftleds- eller knäledsartros.1,2Metod: Helprotes. Patienter bör förbehandlas med bisfosfonater för att minska blödningen under operation.2
KOMPLIKATIONER OCH PROGNOS
Komplikationer
Cirka 1 % av patienter med Paget-sjukdom utvecklar osteosarkom.1,2Prognos
- De flesta patienter (upp till 70 %) är symtomfria.1 För övriga föreligger varierande prognos.1
- Utvecklat osteosarkom är en dödlig tumör med en dålig prognos (den långsiktiga överlevnaden är < 20 %).2