Stressfraktur, Naviculare

BAKGRUND

Definition

Stressfraktur i naviculare.

Epidemiologi

• Stressfraktur är vanligt förekommande i fotens ben.¹
• Stressfraktur i naviculare ses vanligen hos löpare och orienterare.¹

Skademekanism

Naviculare kan klämmas mellan talus och cuneiforme 1-3. Eftersom kärlförsörjningen till benet kommer från mediala och laterala kanten och därför är sämst centralt, kan det inverka vid uppkomst av stressfraktur. Uppkomsten av stressfrakturen är relaterat till förändrad eller ökad träningsmängd (repetitiv belastning vid löpning) eller ökad belastningsmängd på hårt och ovant underlag.¹

Klassifikation

Typindelning: Stressfraktur i naviculare kan delas in i tre typer:¹

• Typ 1: Dorsalt cortcalisbrott.
• Typ 2: Frakturlinje in i benet (inte genomgående).
• Typ 3: Genomgående fraktur.

Klinisk klassifikation: 

• Extraartikulära: Dessa frakturer läker i regel med avlastning och vila.¹
• Intraartikulära: Intraartikulära frakturer kräver oftare operativ behandling.¹

KLINISKA MANIFESTATIONER

Symtom

Vid navicularefraktur är symtomen diffusa.² Patienten uppvisar i regel successivt insättande, diffusa symtom med värk/obehag dorsalt över mellanfoten, främst vid belastning. Med tiden radierar smärtan medialt.¹ Besvären debuterar ofta några veckor efter t.ex. förändrad eller ökad träningsmängd.¹

Tecken

Inspektion: Vanligen ingen svullnad.¹
Palpation: Palpationsömhet över fotryggen.¹
Rörelse: Normal rörlighet.¹

UTREDNING OCH DIAGNOS

Diagnos

Vid navicularefraktur är symtomen diffusa och diagnosen svår att ställa.² Smärta medialt över fotryggen och i det mediala fotvalvet kan öka misstanken om stressfraktur. Symtomen och lokalisationen kan likna inflammation i tibialis anteriorsenan.²

Slätröntgen

Fynd: Det tar ofta flera veckor innan själva frakturspalten blir synlig på röntgen. Men redan veckor innan frakturspalten blir synlig på röntgen, kan man se en stressreaktion i skelettet i form av förtjockad corticalis.¹

• Vid diagnos i tidigt skede ses en sagitell odislocerad fissur i benets mellersta del.²

Datortomografi (DT)

DT rekommenderas vid utredning, inte minst inför operation.¹

Skintigrafi

Skintigrafi påvisar diagnos långt före slätröntgen.¹ Undersökningen uppvisar förändringar tidigt i förloppet med hög sensitivitet för fraktur men låg specificitet.¹

Magnetresonanstomografi (MRT)

MRT påvisar diagnos långt före slätröntgen.¹ Undersökningen uppvisar förändringar tidigt i förloppet med hög sensitivitet för fraktur men låg specificitet.¹

HANDLÄGGNING

Behandlingsöversikt

De flesta frakturer kan behandlas icke-operativt. I vissa fall bör patienten opereras.¹

Icke-operativ Behandling

Indikation: Vid diagnos i tidigt skede, framför allt vid typ 1- och 2-fraktur.¹ 
Metod: Oftast strikt immobilisering med gips under 6-8 veckor.^1,2 Därefter gradvis återupptagande av belastning och successiv återgång till idrottsaktivitet (löpning eller motsvarande aktivitet).^1,2

Operativ Behandling

Indikation: Absolut indikation föreligger vid dislocerad fraktur, fördröjd läkning, pseudoartros och vid typ 3-fraktur.¹ Vid diagnos i senare skede med etablerad skleros runt en dislocerad fraktur gäller ofta operation.²
Metod: Operation med exakt reposition, stabil fixation med kompression och eventuellt bentransplantation.²

KOMPLIKATIONER OCH PROGNOS

Komplikationer

Allmänt: Risk för dislokation, fördröjd läkning eller uppkomst av pseudoartros kan förekomma.¹
Artros: Vid försummad stressfraktur kan artros utvecklas i omgivande leder och snabbt ge stora besvär med belastningssmärta och nedsatt gångförmåga.²

Prognos

Frakturen är associerad med lång läkningstid, oavsett behandling. Patienten kan vanligen återgå till idrottsaktivitet tidigast efter 6 månader.¹