PROCEDUR
Teknik
Läggs som ett 1 och ½ höftgips och omfattar hela det frakturerade benet, eventuellt inklusive foten, och det friska låret ned till knäet. Vid svårigheter att minska förkortningen till acceptabel nivå kan man sätta en Steinmann-pinne i distala femur och inkludera den i gipsen. Man behöver inte ”haka på” en ”avhoppad” femurdiafysfraktur. När fraktursmärtan lagt sig och föräldrarna lärt sig sköta barnet i gips kan vården ske i hemmet. Ett gott frakturläge kan vara svårare att uppnå (och bibehålla) med gips än med sträck. Gipset has i 4-8 veckor.
- Nyfödda: Gipset appliceras med barnet sövt och liknar höftgipset som används vid luxation. Höften i 70-80 graders flexion, abducerad och utåtroterad. Knäleden böjd ca 50-60 grader.
- Barn upp till 3 års ålder: Ett alternativ till sträckbehandling. Ett 1 och ½ höftgips (“spica cast”) anläggs efter någon dags sträckbehandling, vilket gör att frakturen reponeras, speciellt beträffande längd.
- Gipset läggs sedan i narkos, då man anpassar benets position beroende på frakturens lokalisation och felställning.
- Proximala frakturer fixeras med höften i cirka 45° flexion, 45° abduktion och 20° utåtrotation (45-45-20°).
- Mittdiafysära frakturer fixeras i 30-30-10°.
- Distala frakturer fixeras i 20-20-10°.
- Problemet med gipsbehandling är just att bibehålla längd. Om detta inte lyckas i gipset, kan man tvingas att återgå till en tids sträckbehandling. Vänta dock inte så länge att frakturen börjar bli stabil.