Navicularefraktur

Synonymer
Os naviculare-fraktur, båtbensfraktur (fot)
Andra stavningar
Navikularefraktur
Latin/Grekiska
Fractura ossis navicularis (pedis)
Engelska
Navicular fracture

BAKGRUND

Definition

Fraktur av os naviculare.

Epidemiologi

Frakturen är ofta associerad med skador av resterande Chopart-led.1

Relevant Anatomi

  • Proximalt ledar det avlånga, flata och kraftiga naviculare mot talus. Den konkava ledytan utgör tillsammans med talushuvudet den viktiga talonaviculära leden (TN-leden). Bibehållen rörlighet i denna led är en förutsättning för normalt gångmönster och funktion i foten.2 
  • Distalt ledar naviculare mot de tre cuneiformebenen och även mot cuboideum. Dessa leder har en begränsad rörlighet och kan stelopereras utan att påverka funktionen särskilt mycket.2
  • Till naviculare fäster de främre delarna av tibialis posteriorsenan.2

Skademekanism

Navicularefrakturer uppstår ofta efter högenergivåld. Frakturerna kan delas i fyra huvudgrupper beroende på typen av våld:
  • Cortikala avulsionsskador: Vridvåld (plantarflexions- eller eversionsvåld) mot mellanfoten ger slitning av fästet till kapseln till talonavicularleden eller främre delen av lig. deltoideum. Detta är den vanligaste frakturen i naviculare.1,2 
  • Tuberositasfrakturer: Eversion av foten ger traktion i senan till m. tibialis posterior resulterande i avslitning av tuberositas.
  • Corpusfrakturer: Oftast associerade med andra skador i Chopart-led.
  • Stressfrakturer: Ses framför allt hos idrottare.

Patoanatomi

  • Avulsionsfraktur kan förekomma samtidigt med kompressionsfraktur av cuboideum (nötknäpparfraktur).2
  • Akuta genomgående frakturer är mindre vanliga men snedgående fraktur från dorsolateralt till plantart medialt med eventuell subluxation i TN-leden förekommer.2
  • Längsgående stressfraktur förekommer också i naviculare.2

KLINISKA MANIFESTATIONER

Symtom

Svullnad och smärta.2

Status

Inspektion: Svullnad dorsomedialt.2
Palpation: Smärta dorsomedialt men smärtan är ofta mest uttalad plantart.2 

UTREDNING OCH DIAGNOS

Slätröntgen

Projektioner: Frontal, sida och vridbilder. Fraktur av naviculare kan vara svår att diagnostisera med vanliga röntgenprojektioner. Speciella vridningar är ofta nödvändiga.2
Fynd: Observera att accessoriska ben (os tibialis extemum, os supranaviculare) kan likna avulsionsfrakturer. Vid corpusskador ska andra skador i Chopart-led uteslutas.
  • Kompletterande undersökning med DT är ofta nödvändig och rekommenderas vid negativ röntgen om klinisk frakturmisstanke finns.2
 

Datortomografi (DT)

Användbart för att påvisa andra skelettskador och kan vara användbart vid misstanke på stressfraktur.

Magnetresonanstomografi (MRT)

Kan vara användbart vid misstanke på stressfraktur.

HANDLÄGGNING

Akut Handläggning

  • Lågenergiskador med acceptabla frakturlägen kan slutbehandlas konservativt redan på akuten.
  • Högenergiskador eller frakturer med icke-acceptabla frakturlägen erhåller temporär gipsskena och ordineras högläge.
  • Frakturluxationer i Chopart-led reponeras akut och preliminärfixeras.
 
Acceptabla frakturlägen1
  • Avulsionsfrakturer utan större ledengagemang (< 25 %).
  • Corpusfrakturer utan dislokation.
 

Icke-operativ Behandling

Indikation: Acceptabelt frakturläge.
Metod: Underbensgips, oftast med markeringsgång, i 6 veckor.
  • Stressfraktur: Gipsas i upp till 8 veckor, framför allt vid sen diagnos.
  • Avulsionsfraktur: Patienten kan belasta i gips.
Uppföljning: Återbesök efter 2-3 veckor.

Operativ Behandling

Indikation: Genomgående, dislocerade navicularefrakturer.2 
Metod: Allmänt reponeras frakturerna öppet for att uppnå exakt läge och stabil fixation. Fixation sker med kompressionsskruvar via dorsal incision kompletterat med en tvär kapsulotomi som medger kontroll av ledkongruensen.2
  • Cortikala avulsionsskador: Större fragment (> 25 % av leden) stiftas fast.1 Stora avlösta mediala fragment kan behöva återfästas till ursprungsläget och skruvfixeras, särskilt om delar av tibialis posteriorsenfästet är avlöst, medan mindre fragment kan exstrperas.2
  • Tuberositas frakturer: Symptomatisk icke-läkning behandlas med excision av fragmentet och osteosutur av senfästet.2
  • Corpusfrakturer: Dislocerade frakturer behandlas med öppen reposition via dorsalt längsgående snitt från distala collum tali till ledema mot os cuneiforme och stift/skruvfixation.2
  • Långvarig smärta hos aktiva idrottare: Överväg intern skruvfixation.2
  • Samtidig kompressionsfraktur av cuboideum (nötknäpparfraktur): Såväl medial- som lateralsidan åtgärda annars föreligger risk for abduktionsställning i framfoten med utveckling av plattfot.2
Postoperativ behandling: Underbensgips i 6 veckor.1 Andra författare rekommenderar immobilisering i underbensgips i cirka 10 veckor och partiell belastning tillåts i början endast for avulsionfrakturer.2

Innehållsförteckning

1. Sandersjöö G, redaktör. Ortopediskt traumakompendium. Stockholm: Artmed; 2012.
2. Montgomery, F. Lidström, J. (2004). Fotkirurgi. Stockholm: Liber.