BAKGRUND
Carpalbenen
Carpalbenen (handlovsbenen) bildar tillsammans med os metacarpale 2 och 3 en grund runt vilket handens övriga delar kan röra sig. Detta utgör en förutsättning för förmågan att välva handen transversellt och longitudinellt.1- Två huvudkomponenter av carpus finns:1
- En distal carpalbensrad: Os trapezium, os trapezoideum, os capitatum, os hamatum. Denna ledar mot en proximal carpalbensrad. Distala carpalbensraden ledar mot de fem metacarpalbenen.
- Os hamatum har på palmarsidan ett benutskott kallat hamulus ossis hamati.
- En proximal carpalbensrad: Os scaphoideum, os lunatum, os triquetrum.
- Os pisiforme är beläget volart om os triquetrum och har fungerar som ett sesamben vid flexor carpi ulnarissenans infästning.
- En distal carpalbensrad: Os trapezium, os trapezoideum, os capitatum, os hamatum. Denna ledar mot en proximal carpalbensrad. Distala carpalbensraden ledar mot de fem metacarpalbenen.
Metacarpalben och CMC-leder
- De fem metacarpalbenen (ossa metacarpalia) ledar mot distala carpalbensraden.1
- De fem carpometakarpallederna (CMC-lederna) är helt olika till sin anatomi och funktion.1
- En mycket stor rörlighet i CMC-led 1 i flera olika plan är en förutsättning för tummens oppositionsförmåga.1
- CMC-led 2 och 3 är mycket strama och saknar i verkligheten helt rörlighet.1
- Rörligheten i CMC-led 4 och framför allt 5 är däremot mycket stor, vilket skapar förutsättningar för en ”kupning” av handflatans ulnara delar.
Falanger
- Proximala falanger och metacarpalben ledar mot varandra i de fem metacarpofalangeallederna (MCP-leder 1-5).1
- Fingrarnas falanger ledar mot varandra i de proximala och distala interfalangeallederna, dvs. PIP- respektive DIP-leder.1