BAKGRUND
Översikt
- Tibialis anterior kan användas för att kompensera för insufficienta extensorer och peroneussenor. Dessa kan vara försvagade p.g.a. slaganfall eller traumatiska nervlesioner. Resultatet blir en droppfot med inslag av varusställning i hälen. Det är inte nödvändigt att flytta tibialis anterior exakt till peroneernas position för att åstadkomma en kompensation. Det är tillräckligt att placera fästet nedanför fotleden och lateralt om den subtalära ledaxeln för att få effekt på både extension och pronation. Ju längre distalt och lateralt man kan komma, desto bättre effekt får man dock.1
- Cavovarusfot är ett sjukdomstillstånd med svaghet i peroneer och extensorer, där transferering av tibialis anterior kan bidra till stabilisering av fotleden. Även vid kronisk fotledsinstabilitet, som inte förbättrats på anatomisk rekonstruktion, kan sentransferering övervägas.1
- För att få en dynamisk effekt av transfereringen måste funktionen i tibialis anterior vara god. Men även om muskeln är kraftigt försvagad kan en transferering med tenodeseffekt vara tillräckligt för att patienten ska uppleva en klar förbättring av gången.1
KLINISKA MANIFESTATIONER
Översikt
Droppfot ger gångproblem eftersom foten måste lyftas för varje steg för att inte fastna i marken. Med en dorsalskena kan gången huvudsakligen normaliseras men det kräver att en stabil sko alltid används, även inomhus. Varken patienter, fysioterapeuter eller de flesta läkare är medvetna om den förbättring av livskvaliteten som kan åstadkommas med sentransferering. Vid cavovarus är STATT ett av flera ingrepp som syftar till att minska den uttalade varusbelastningen av foten.1HANDLÄGGNING
Behandlingsöversikt
- Principen är att längsgående dela tibialis anterior i två halvor, där den laterala halvan löses distalt och flyttas över till lateralsidan av fotryggen. Skälet till att endast halva senan flyttas är att tibialis anterior är antagonist till peroneus longus och flyttas hela senan lateralt finns ingen balanserande kraft kvar medialt. Det finns därför en risk för överkorrektion. Tre längsgående dorsala snitt behövs, ett över cuneiforme mediale, ett ventralt strax proximalt om fotleden och ett i höjd med cuboideum. I det mediala snittet identifieras tibialis anteriors fäste på cuneiforme. Via det ventrala snittet öppnas senskidan och senan delas med knivblad i en medial och en lateral halva. Ett bomullsband träs genom slitsen i senan och en peang från det distala snittet träs genom senskidan upp till ventralsnittet. Bomullsbandets ändar fattas med peangen och dras ned genom senskidan till fästet. Man sågar sedan genom senan som om bandet vore en giglisåg. På detta sätt kan senan delas på mitten hela vägen ned utan att man behöver skära inne i senskidan, vilket ofta är svårt. Den laterala senhalvan delas vid fästet och fiskas upp ventralt där den förs över till extensor digitorum longus genom en öppning i den senskidan. Genom det laterala snittet öppnas den gemensamma extensorsenskidan i höjd med cuboideum och den fria senhalvan hämtas ned genom senskidan. Man friar ned mot ben och fixerar senan med benankare, skruv eller annan senfixation. När senhalvan fixeras hålls foten i neutralläge och senan spänns ordentligt. Man måste sedan strama upp även den kvarvarande mediala senhalvan för att få samma spänst i båda halvorna. Det sker enklast genom duplicering av fästet.
- Transfereringen sker genom senskidorna och därmed under flexorretinaklet, vilket är kosmetiskt tilltalande. STATT behöver ofta kombineras med en hälseneförlängning eftersom en långvarig droppfot, som inte hållits uppe med dorsalskena, leder till kontraktur i senan. Förlängningen bör föregå STATT eftersom spänningen i den transfererade senan blir, annorlunda om foten kan fås i bättre dorsalextension.