UCL-skada, MCP-1, Akut

Synonymer
Skidåkartumme, ulnar collateralligamentskada i MCP-1, UCL-skada i tummens MCP-led, UCL-ruptur
Andra stavningar
Ulnar kollateralligamentskada
Latin/Grekiska
-
Engelska
Skier's thumb (akut UCL-skada)

BAKGRUND

Definition

Ruptur av ulnara collateralligamentet (UCL) vid MCP-1-leden.

Epidemiologi

Vanlig skada i tummens MCP-led.1 Skadan uppkommer ofta i samband med idrott, speciellt vid skidåkning då tummen fångas upp av stavens rem vid ett fall.2

Relevant Anatomi

Den proximala begränsningen av aponeurosen tillhörande m. adductor pollicis bildar en skarp kant i höjd med MCP-leden.3

Skademekanism

Orsakas av kraftigt radialdeviationsvåld (abduktionsvåld) mot extenderad tumme kombinerat med hyperextension, t.ex. fall mot radialdevierad tumme under skidåkning.1,2

Patoanatomi

  • Rupturen är oftast lokaliserad till distala ligamentfästet på grundfalangen.1
  • Rupturen kan vara subtotal eller total. Vid en total ruptur förskjuts aponeuroskanten distalt och den proximala delen av ligamentet retraheras och lägger sig (i 2/3 av fallen) superficiellt om adductoraponeurosen som interponeras mellan ligamentresterna. Detta gör att läkning till den djupt liggande distala ligamentresten förhindras.1-3 Adductoraponeurosens skarpa proximala kant fångar alltså upp (och låser) distalt lossade kollateralligamentet i ett “uppslaget” läge. Skadan kallas för Stener-lesion (Stenerlesion).1-3

KLINISKA MANIFESTATIONER

Symtom

Patienten upplever smärta, svullnad och ömhet över tummen.

Tecken

Inspektion: Lokal svullnad (blödning).
Palpation: Lokal palpationsömhet över ligamentet och nedåt palmarsidan av MCP-1-sidan.1 Ibland kan man palpera en ömmande lokal svullnad/knuta just proximalt dorsoulnart om MCP-leden/caput metacarpale som motsvarar det uppslagna ligamentet.2,3
Rörelseomfång: Rörelsesmärtor.
  • Stabilitetstest: Vackling av tummen testas noggrant i radial riktning både med extenderad och 20° flekterad tumme. Om stabiliteten är svårbedömd p.g.a. smärta, sätt en fingerblockad (eller medianusblockad- och radialisblockad) och testa igen. Jämför alltid med andra sidan då leden har olika laxitet hos olika personer. Ibland krävs undersökning i genomlysning med jämförelse av friska sidan.1-3
    • Partiell ligamentskada: Kraftig lokal palpationsömhet över ligamentet, med bevarad stabilitet i leden.3
    • Total ruptur av UCL: Klar laxitet/instabilitet.

UTREDNING OCH DIAGNOS

Slätröntgen

Indikation: Patienter med misstänktakollateralligamentskador bör röntgas.3 Slätröntgen bör alltså göras även vid distorsion/kontusion av tummen.
Fynd: Kan ibland påvisa ett slitfragment från grundfalangen proximala-ulnara hörn.
 

Ultraljud (UL)

En van handradiolog kan undersöka UCL.

HANDLÄGGNING

Akut Handläggning

  • Utvärdera om det rör sig om partiell eller total ruptur.1
  • Vid kvarvarande osäkerhet angående stabilitet kan leden gipsas och undersökas på nytt efter 7-10 dagar. Sätt en dorsoradial gipsskena (från tumme och över handled).1
  • Kan slutbehandlas från akuten vid säker partiell ruptur enligt nedan.1
  • Annars sätt en gipsskena i avvaktan på operation.1
 

Icke-operativ Behandling

Distorsion
Indikation: Distorsion med bevarad stabilitet i MCP-led 1.2
Metod: Behandlas med tidig mobilisering.2

Partiell skada
Indikation: Partiell skada/ruptur, d.v.s. kraftig lokal palpationsömhet men tydligt stopp/bevarad stabilitet vid stabilitetstestning.1,3
Metod: Gipsbehandling eller en stabil ortos i 3-4 veckor följt av en MCP-ledsortos fram tills patienten är besvärsfri vid belastning.1-3 
Uppföljning: Avgipsning och klinisk kontroll och därefter arbetsterapi.

Operativ Behandling

Indikation
  • Totalruptur – instabilitet med retraherat ligament.1
  • Dislocerad avulsionsfraktur.1
  • Tveksam instabilitet i tummen.3
Metod: Reinsertion av ligamentfästet via suturankare eller borrkanal. Ibland kan ligamentet sutureras. Större benfragment stiftas fast.1 Operationen görs polikliniskt inom 1 vecka.1
Postoperativ behandling: Gipsskena i 5-6 veckor. Gips i 4 veckor vid odislocerat benfragment.1
  • Gips kan efter 2 veckor bytas till stabil ortos i ytterligare 3 veckor. Remiss till arbetsterapeut för ortos och handrehabilitering.1
 

Operationsmetod

Allmänt: Om båda delarna av ligamentet ligger under aponeurosen räcker dock immobilisering i gips. Klinisk undersökning kan dock inte fastställa detta, varför detta måste faställas på operation.1
Snittföring: Bågformat/C- eller S-format snitt dorsoulnart om MCP-1. Håll i förekommande fall undan grenen av n. radialis.1
Metod:
  • Adductoraponeurosen exploreras och klyvs longitudinellt eller lossas från extensorsenan vid senkanten för att möjliggöra en exploration av kollateralligamentet. Oftast finns ligamentrest kvar distalt till vilken ligamentänden kan direktsutureras. I annat fall rågörs ligamentfästet ulnart i MCP-1 varefter ligamentet fästs direkt eller med metallankare (alternativt utdragssutur).1,3 Adductoraponeurosen återsutureras med 5-0 icke-resorberbar sutur.1
  • Vid avulsion av distala infästningen görs en reinsertion där den avlösta ligamentändan fästs till benet med ett metallankare som fixerats i skelettet.3
Postoperativ behandling: Tummen fixeras i gips under cirka 5 veckor.3

KOMPLIKATIONER OCH PROGNOS

Kompliaktioner

Kvarstående instabilitet i leden omöjliggör ett användbart grepp mellan tumme och övriga fingrar. Skadan kan också leda till att artros utvecklas i MCP-leden.3

Prognos

  • Vid korrekt behandling uppnås i regel en stabil och smärtfri led.2 
  • Lokal palpationsömhet och svullnad kan kvarstå i 6-12 tolv månader vid en partiell skada.1,2
  • Obehandlat tillstånd leder till att tummen fortsättningsvis radialdevierar i MCP-leden vid adduktion mot motstånd och leder till att kraften i nypgreppet upphör/nedsatt kraft i tumgreppet och nedsatt stabilitet i leden.1,2 Behandlingen då är artrodes av MCP-leden eller en rekonstruktion med sengraft.2 
  • Sena ligamentplastiker har tveksamma resultat och den återstående behandlingen blir ofta artrodes i MCP-leden.1

Innehållsförteckning

1. Sandersjöö G, redaktör. Ortopediskt traumakompendium. Stockholm: Artmed; 2012.
2. Roos, H., Karlsson, M., Karlsson, J. and Roos, H. (2018). Ortopedi. 1a upplagan.
3. Lundborg, G. and Björkman, A. (2015). Handkirurgi. 3 upplagan. Lund: Studentlitteratur.